På den här sidan skriver jag om de antenner jag provat och lite teori så långt jag kan…

Det finns många skolor om vilken antenn som är bäst, grundtyperna är Horisontalt polariserad och vertikalt polariserad. Sedan finns cirkulärt polariserad men det är inte så vanligt i qrp kretsar på kortvågen.

Om vi börjar med horisontalt polariserade så är det dipoler och beamar som är vanligast.
Dipolen finns som monobandare eller multibands dipol. Även ändmatad dipol förekommer.
Monobandaren är avstämd för en frekvens, kan i vissa band arbeta i hela frekvensspektrat medan tuner behövs i andra band. Monobandaren kan användas på flera multipla band, dock som regel lite mindre effektivitet än en avstämd dipol. Halv våglängd på dipolen ger den bästa effektiviteten. Så har vi multibandaren, där antennen är försedd med spolar eller så kallade traps som är avstämda som vågfällor för den frekvens man vill ha på den delen av antennen. Ska du ha en frekven behövs inga traps, för två frekvenser behövs ett traps per dipolben, för tre frekvenser behövs 2 traps per ben osv.  Dipolen behöver två fästpunkter medan vertikalen oftast klarar sig med en punkt.

Vertikalantenner.
Även här är fullsize bäst men kan bli i största laget. Därför gör man även här förkortnings spolar. Den skiljer  sig från trapsen genom att ”anpassa” antennelementet till avsedd frekvens (om man har tur).

Vertikal med spole

Den antenn som syns på bilden är en vertikal flerbandsantenn. Ja flerbands såvida att den går att stämma av till flera band, faktiskt i detta fall 80m till 10 m. Med kortare element utan spole går även 2 m och 6 meter att stämma av. Det ligger ju i naturens lagar att en antenn som bara är ett par meter lång inte blir särskilt effektiv på de lägre banden (80 och 40 m). Ändock går det att köra bra långt med den på 80m och 10 W ssb.

Jag hittade för några år sedan i QTC nr 7-8 2010  en artikel om ett bygge av en vertikal med traps, traps både på radiator och jordplanen. Detta ger en antenn som är okänslig för de variationer som finns i jorden. Jordplanet placeras ca 1 meter över mark i horisontellt läge Vilket ger möjligheten att ”gömma” jordplanet från aggressiva gräsklippare och grannar. Några varianter blev tillverkade, så även dipoler i samma stuk. Dessa förevisades på en antenndag i Västerås och väckte förundran.

VE3HCY har två Vimeo filmer om sina byggen, drygt en timme långa. se här.

OK, det var lite teori, vad ska jag nu välja då?
Du behöver bästa möjliga antenn, såklart. Det innebär en  bra mast på sisådär 18 meter eller mer, en beam med minst 3 element och gärna för 5 band. Har du råd och plats för detta, tveka inte. Ju effektivare antenn desto bättre signal ut. Har du inte möjligheter för mast och beam, vilket många inte har kanske en dipol får bli ditt val. Det bästa är här en högt hängande monobandsdipol, tänk dock på att dipolens bredsida skall sitta i den riktning du mest kör, särskilt gäller detta för 10, 15 ,och 20 meters banden. Även en dipol kan bli för  bred/stor, kanske en förkortad dipol kan bli lösningen, eller en delta loop för något intressant band. Det är en intressant antenn med bra signalegenskaper, då den är kortsluten är de man-made störningar som finns dämpade. Se mer om detta på annan plats om antennteori. Det sista, kanske vanligaste vid portabeltrafik är vertikalen. Tar gärna emot störningar, har mindre radierande effekt än dipolen (som ju sitter högre och troligen har lägre strålningsvinkel). Vertikalen är lätt att transportera och montera.  Jag har tidigare nämnt ett antensystem som har både förkortad dipol och vertikal så man kan välja vilken variant man vill ha för dagen. Det är Buddipole systemet.

En lite ”udda” antenn icke desto mindre omtyckt av dess användare är ändmatade antenner som till exempel ändmatad windom. En antenn som till en tredjedel består av koax och två tredjedelar en antennlina. I koaxens ände finns en strömbalun 1:1 vid matningspunkten, i andra änden en trafo som anpassar antennlinan och gör att antennen beter sig som en windomantenn.  Klicka på röda länken ovan så ser du en bra artikel om denna antenn.
Det finns enklare ändmatade antenner, enklast är nog en antennwire som inte är i resonans på önskade frekvenser och lämplig jordlina på några meter till denna. Vanlig längd är t.ex. 12,5 meter, tuner måste då användas.