Antennteori

BasqueBelarusianCatalanChinese (Traditional)CroatianCzechDanishDutchEnglishEstonianFinnishFrenchGalicianGeorgianGermanGreekIcelandicIndonesianIrishItalianLatvianLithuanianMacedonianNorwegianPolishPortugueseRomanianRussianSerbianSlovakSlovenianSpanishSwedishTurkishUkrainianWelsh

Teori och teori… va tråkigt…. men det är som oftast, lite teori så kopplar man vad som händer i praktiken. Ska försöka få detta till mer praktisk teori.

Vågutbredning.

Lite teoretiskt om vågutbredning som ju är fast förankrat med antenner.  Vi människor kan inte göra så mycket åt vågutbredningen förutom att förstå denna fysikaliska företeelse.
Radiovågen sprider sig med en hastighet av 300.000 Km/ timme, samma hastighet som ljuset. För direktvågen är horisonten dess begränsning. Men… den kan sprida sig längre med hjälp av reflektorer, åter som ljuset. För kortvågen har vi en stor reflektor i de lock som omger jorden, dock måste den utstrålade vinkeln var ganska flack för att få en studs. Är vinkeln för brant går signalen ut i rymden. (eller studsar ner i skallen på dig)

De olika skikt som finns är:

D-skiktet

Finns endast dygnets ljusa del på 60 – 90 km höjd. (finns även på natten vid norrsken och geomagnetiska stormar)
D-skiktet verkar dämpande på frekvenser under ca 5 Mhz. Det förklarar varför 80 m-bandet (3.5 MHz) är i princip dött dagtid. Har liten inverkan på frekvenser högre än 20 MHz.

E-skiktet

Finns endast på dagen på 90-140 km höjd. Det är E-skiktet som tillsammans med F1 och F2 skikten som har mest betydelse för förbindelser på HF. Det är i E-skiktet som radiovågor vilka har en räckvidd upp till ca 2000 km avstånd reflekteras.

F1-skiktet

Finns endast på dygnets ljusa timmar och sommartid på 140 – 220 km höjd. När F1 skiktet inte är utbildat brukar men kalla F1 och F2-skikten tillsammans  för F-skiktet.

F2-skiktet

Finns endast dygnets ljusa timmar på 200 – 1300 km höjd. På höga latituder brukar F2-skiktet vara högre nattetid än dagtid, vid lägre latituder verkar det vara omvänt.

Frekvenser över ca 30 MHz passerar normalt genom E, F1 och F2-skikten men vid solfläckmaximum kan så höga frekvensersom 70 MHz ibland reflekteras i F-skikten. Nattetid existerar inte E, F1 och F2-skikten, det är förklaringen till att det är tyst på högre frekvensen nattetid. Vid solfläcksmaximun existerar de hela natten, då är det möjligt att köra DX mitt i natten. Sommartid vid höga latituder kan banden också vara öppna mitt i natten, beroende på midnattssolen.

Väderpåverkan.

Det finns inget belägg för att det jordiska markvädret skulle påverka radiovågorna, möjligen kan en påverkan i troposfären göra sig påmind vid jordiskt väder. Det är däremot klart fastlagt att det sk. rymdvädret kraftigt påverkar utbredningen. Solvindar och solfläckar med åtföljande aurora kan ge väldigt goda förhållanden eller helt stänga vissa frekvens spektra.

Det finns mycket att skriva om vågutbredning, här en bra sida på engelska.
Denna länk från SMHI säger mer om jordens atmosfär.

 

Vad är det som händer då?

Jo, du skickar iväg en signal till din antenn som sedan radierar den, olika beroende på vilken typ av antenn. Så småningom, µs. senare träffar den ett av skikten som reflekterar ner signalen i samma vinkel som den träffades av signalen. När den når jorden kan den åter studsa upp och reflekteras. Så kan det pågå tills du hör dig själv som ett eko i radion, då är det extremt bra konditioner på detta band. Vid någon av markträffarna så är det en annan amatör som hör  din starka signal och svarar. Hans signal går samma väg tillbaka.

Antennen kan i viss mån bestämma hur bra det ska gå. Dipolen som är en monobands antenn är som regel horisontellt orienterad och bör monteras minst en ¼ våglängd upp för att bli bra på DX. Ska du köra lokala stationer kan den sitta betydligt lägre. (Se NVIS antenner) En vertikalantenn har sin polarisering vertikalt och får då en låg utstrålningsvinkel, med bra jordplan kan det bli en bra DX antenn. Beamen har vanligen horisontell polarisation och en förstärkning av signalen beroende av hur många element den har. Även den ska sitta minst ¼ våglängd upp. Genom dess riktverkan kan den förstärka signaler som kommer in och går ut ur antennen. Genom dess höga placering får den ett lågt ”anfallsplan”.